Sofia Norgrens historia
Blogg • Blogg
Mitt namn är Sofia Norgren, jag är 39 år gammal och bor med mina tre barn och make i Ludvika i södra dalarna.
För snart sex år sedan fick jag MS och jag var då säker på att mitt aktiva liv var över. Idag är jag tacksam för att det inte blivit så, jag tränar löpning målinriktat och arbetar aktivt med att stärka och inspirera människor med MS till rörelse. Jag vet själv hur otroligt viktigt det är med rörelse för att må bra och det är min fasta övertygelse att vi med MS kan göra fler saker för att må så bra som möjligt, förutom att ha en effektiv bromsmedicin.Vi kan påverka vårt allmänna välbefinnande och det, tror jag, styr hur vi kommer uppleva sjukdomen.
För mig började det hela med en synnervsinflammation våren 2014, i samband med att jag sprang ett halvmaraton i Stockholm. Den första tiden efter att jag fått min diagnos var oerhört jobbig, både för mig och familjen. Chocken var total och sorgen avgrundslik, jag som egentligen inte kände mig sjuk hade fått en kronisk sjukdom som dessutom var obotlig. Den första tiden innehöll många samtal med kuratorer och terapeuter knutna till neurologmottagningen. Vid den här tiden hade jag också en föråldrad syn på MS, jag var helt övertygad om att jag i framtiden skulle sitta i rullstol. Tankarna på att jag var sjuk stod i vägen för alla andra tankar och tillslut var jag i en negativ spiral som var tuff att bryta. Men efter många samtal med kuratorer och terapeuter lyckades jag tillslut kravla mig upp ur detta svarta hål.
Det har varit ett jättearbete att mentalt jobba med min inställning kopplat till att jag fått en kronisk sjukdom. Ett arbete som man egentligen inte blir klar med, utan fortsätter hela tiden. Jag ser det som att jag varje morgon har ett val om hur jag tänker att jag ska förhålla mig till saker. Jag har accepterat det faktum att jag drabbats av MS. Men viktigt att förstå är att acceptans inte betyder att man gillar läget och inte gör något. Acceptans handlar istället om att förstå att ”det är vad det är”, och hur man går vidare utifrån det.
Förutom att jag arbetar mycket med min mentala inställning så är rörelse en nyckel till att jag mår så bra som jag gör, trots en kronisk sjukdom. Jag är en person som alltid rört på mig och efter att jag fått mina tre barn var det just löpningen jag fastnade för. Löpning är så otroligt tidseffektivt och samtidigt skönt att få komma ut i naturen, så för mig har det varit den perfekta träningsformen. Mina resultat inom löpningen är inte det viktigaste utan att jag mår så bra av att röra på mig. Men det är såklart att det känns fantastiskt att jag trots MS kan prestera på den nivån jag gör, jag sprang till exempel Stockholm maraton i fjol på tiden 3.12 och blev snabbaste dam från dalarna.
Så jag har gjort en resa som jag hoppas kan inspirera och stärka andra människor som lever med MS. Den första tiden med MS var för mig förknippad med mycket ångest och sorg men idag lever jag ett aktivt liv där jag inte låter MS begränsa mig mer än nödvändigt. Jag kan snarare se det som att tack vare MS så har jag lärt mig mycket om mig själv och om livet som gjort mig till en starkare människa. Så låt inte sjukdomen diktera era liv för mycket, gör det bästa utifrån de förutsättningar ni fått.
Jag hoppas ni vill veta mer om mig och hur jag får ihop min vardag med familj och träning. Jag kommer dela med av både stort och smått, till exempel mina bästa tips för att komma igång med löpning och träning.
Ha de gott så länge!
