Hur jobbar du med MS?
Blogg • Blogg
Det jag menar med den frågan är två saker. Delar du din MS-historia med dina kollegor på jobbet, och hur jobbar du med dig själv i din MS?
Då jag kommer från trettio år av entreprenörskap och egenföretagande så har min upplevelse och bild av ”jobb” varit minst sagt annorlunda. Annorlunda mot om jag hade varit anställd det vill säga.
Så när jag får frågan från andra med MS, som jag stöter på i min omgivning, om huruvida jag pratar öppet om min MS på jobbet eller inte, så inser jag att det inte är självklart för alla att göra det. Även om det alltid har varit, och är det, för mig. Många lever i en osäkerhet, och inte helt sällan, i skam och rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Helt i onödan i min värld, och jag kommer snart tillbaka till det, med tips om hur du kan stärka dig mentalt i din MS-resa.
När jag fick min MS-diagnos i maj 2018 så drev jag två affärsverksamheter parallellt, en inom hälsa och välmående, och en inom säkerhetsbranschen med inbrottslarm. Hälsoföretaget drev jag från min dator och telefon, så den verksamheten påverkades inte nämnvärt av att jag nu hade MS. Eftersom jag kunde arbeta från var jag ville, så länge jag hade en internetuppkoppling och en telefon, och eftersom jag under några år hade coachat och stöttat andra i att bygga upp samma verksamheter som mig själv, så låg det även en återkommande inkomst för vad andra inom samma företag producerade. Så verksamheten rullade på, trots att jag var sjukskriven och låg hemma med min nya diagnos och inte kunde jobba. I det hittade jag en stor tacksamhet och ett lugn, mitt i stormen.
Det var även fullt naturligt att berätta för alla inom ”jobbet” att jag hade MS. Det blev en naturlig del av vardagen, och det stöd som människor runtomkring mig visade gav mig energi och en positiv knuff framåt. Det blev ett driv i att utveckla mina kunskaper om min kropp och hälsa, med MS som en ny drivande kraft. Och eftersom jag delade det öppet med omgivningen så blev det många som tillsammans skapade hopp. För mig.
Säkerhetsföretaget var det dock annorlunda med. Där var verksamheten direkt beroende av mig och min tid, och när jag inte kunde köra bil på grund av mitt dåvarande dubbelseende så gick affärerna snabbt utför. Jag var kraftigt begränsad i min support till befintliga kunder, och jag kunde inte tillgodose behoven för de nya kunderna som kom in. Det tog inte många veckor in i sjukskrivningen innan jag var nödd till att lägga ned företaget. Beskedet om min MS, som jag lämnade till kunderna inom jobbet, fick en annan funktion än den hoppfulla, och framåtdrivande, som jag upplevde i hälsoföretaget.
Under de följande månaderna som telefonen fortfarande ringde, där kunder behövde hjälp och support, så blev mitt återkommande svar att ”Jag har tyvärr fått en MS-diagnos. Jag är sjukskriven på obestämd tid, och kan tyvärr inte hjälpa dig”. Inte lika positivt som ni ser. En delning av samma diagnos, men med två helt skilda resultat. Ett positivt, och ett negativt.
Efter att ha varit 100% sjukskriven några månader efter min diagnos så dyker det upp en ny affärsmöjlighet inom området hälsa, som potentiellt även skulle kunna hjälpa mig i min situation. Jag väljer att testa mina vingar ute på arbetsmarknaden igen, fortfarande som egenföretagare, och börjar jobba 25%.
Här blev min MS faktiskt den huvudsakliga anledningen till att jag började jobba igen över huvud taget, så det var en naturlig del av vardagen att dela min historia och min sjukdom med andra.
Jag kände att jag genuint kunde hjälpa och inspirera andra som också ville framåt i livet, oavsett sjukdom eller inte, och detta tack vare att jag inte hymlade med min diagnos, utan tvärtom delade den öppet.
Jag inser även nu att det drivet var en stor anledning till att jag skrev min bok, En på 500, som jag berättade om i mitt förra blogginlägg, ”För vem går pulsen upp?”. Viljan att inspirera andra till att göra positiva förändringar som hjälper oss framåt i livet.
När jag i april 2022 blir kontaktad av en vän som vill erbjuda mig en anställning på företaget han driver, så känner jag många saker samtidigt. En stolthet i att bli tillfrågad, en rädsla för att göra något nytt på, för mig, ny mark. Jag hade ju aldrig varit anställd av någon annan än mig själv tidigare. Skulle jag orka jobba specifika tider? Jag hade precis landat mitt första bokkontrakt, hur mycket tid skulleden processen kräva? Frågorna var många, och det var inte självklart att ta steget. För hur mycket jag än vill framåt i livet, så ligger min MS som en konstant broms i vardagen.
Efter några dagars funderande, bollandes med den kommande arbetsgivaren och hemma med familjen, så beslutade jag mig för att tacka ja till tjänsten. De visste förstås om min MS, och ett av mina krav var att jag skulle kunna sköta jobbet med en 50%-tjänst, och att jag skulle ha möjlighet att styra min tid från dag till dag, med klockan 8-12 som bas. De godtog alla mina önskemål utifrån mina individuella förutsättningar, och jag tillträdde tjänsten redan i maj.
Jag var klar från början med att min MS skulle vara officiell på det nya jobbet. Både för mina kollegor, och gentemot kunder och leverantörer. Diagnosen är ju en del av mig, och jag kan inte bara ta bort den och låtsas som ingenting. Jag valde att arbeta med den, inte mot.
I skrivande stund har jag jobbat i 1,5 år, och med facit i hand så har allting fungerat bra! Mina rädslor för det nya och okända var obefogade. Jag har växt i mitt ledarskap och som person, och jag trivs otroligt bra på jobbet.
MS fick sätta förutsättningarna för min anställning, och det har gjort att jag har kunnat göra ett bra jobb. Med rätt insikt och acceptans i botten så klarar vi det mesta utifrån våra individuella möjligheter, och jag är ett bra exempel på hur det faktiskt går att vända något så negativt som en MS-diagnos, till en förutsättning för någonting positivt.
Låt din MS vara en naturlig del av din vardag, delad öppen med andra, så blir den mindre av ett hinder.
Kram,
Mathias
MAT-SE-2400027
