Att genomföra ett maraton! Före, under och efter!

 Blogg  ·  Blogg

Blogg av Sofia Norgren

Att genomföra ett maraton kräver sina förberedelser. För mig har det krävts år av kontinuerlig träning för att orka springa 42 km… så det gäller att ha en dos tålamod, och en lust att träna såklart.

Det viktigaste tror jag också är att man tränar kontinuerligt, det skulle jag säga är viktigare än vilka typer av träningspass man gör. Just att få kontinuitet i sin träning är den viktigaste pusselbiten. Jag har under flera år tränat kontinuerligt och därför byggt upp en bra grund och jag tror det är därför jag nu lyckas springa 42km… det är långt, jag lovar ;)

Veckan innan ett maraton drar jag ner på träningen och är noga med att jag får i mig tillräckligt med mat och att jag inte slarvar med sömnen. Jag springer kanske lika många gånger i veckan, men passen är kortare och lugnare. Vad gäller maten försöker jag att äta mycket och allsidigt och stoppar även i mig något extra mellanmål varje dag. Sömnen är alltid viktig såklart, men just veckan innan ett maraton vill jag verkligen se till att jag får mina timmar av sömn varje natt. Sen handlar de mentala förberedelserna veckan innan om att må bra helt enkelt och att försöka boosta sig med positiv energi. Jag går och laddar mentalt genom att se framemot loppet, visualisera min målgång och bygga upp ett sug av att få tävla. Så förberedelserna inför ett lopp är både på en fysisk nivå men lika viktigt, tror jag, det mentala är. Att se till att man mår bra, för då kan man prestera bra. Jag tror att det gäller att hitta de förberedelser som passar en själv bäst och inte helt kopiera någon annans upplägg.

Att springa ett maraton är jobbigt, det måste man ha klart för sig innan man ställer sig på startlinjen. Jag vet att det kommer att bli tufft och att jag kommer behöva gå en mental kamp mot mig själv men det är ju samtidigt det som är lite tjusningen med att springa maraton också. Förhoppningen är såklart att denna kamp inte ska bli alltför lång och inte komma alltför tidigt i loppet heller. Man får också vara beredd på att man har dippar under loppet och försöka ha tillförsikt att det kommer lättare partier också. Jag har förberett mantran som jag tar till under tuffa delar av loppet.

I december sprang jag Malaga Maraton och det var en fantastisk upplevelse. Det var mitt första maraton utomlands och mitt livs tredje maraton. Jag hade inte satt upp något speciellt tidsmål utan målet var egentligen att ta mig i mål och försöka springa jämt. Dvs att inte gå ut alldeles för hårt och sen slita för mycket på slutet. Hur gick det då? Jo, jag tog mig i mål på tiden 3 timmar och 10 minuter och på en 30 plats bland damerna. Jättenöjd över det och jag är faktiskt lika glad och förvånad jag klarar av att springa ett maraton. Sen blev det såklart jobbigt och jag fick slita väldigt mycket och när det var 12 km kvar så det var verkligen en mental kamp. Jag hade det riktigt slitigt sista 12 km med väldigt trötta ben! Så känslan när jag kom i mål var ju fantastisk!

Vad händer efter ett maraton? Ja, det som händer när man passerat mållinjen är att man känner sig som världens lyckligaste. Tänk att man klarat av att springa 42 km! Den känslan är helt obeskrivlig. En riktig endorfinkick med andra ord. Känslan av att något man tränat för under flera års tid ger resultat, att man lyckats med något som kanske känts omöjligt är obeskrivbar. Jag försöker att tänka att springa ett maraton är en prestation i sig och inte fokusera alltför mycket på tiden. Men det är klart att man vill göra en så bra tid som möjligt. Men jag vill aldrig ta ifrån mig själv den seger det är för mig att ha klarat av att genomföra ett maraton genom att vara missnöjd med tiden. Varje målgång är en seger för mig. 

Fysiskt är man otroligt trött och sliten efter ett maraton, i alla fall om jag ska utgå från mig själv! Man är full av endorfiner, men benen värker. Efter maraton är det också fokus på att äta mycket, dricka mycket, vila mycket och såklart njuta så mycket som möjligt av sin prestation. 

När man väl gått i mål så är nog inte det första man tänker på att man vill springa ett maraton till. Men jag vet att när det gått ett par veckor och kroppen och knoppen vilat klart kommer jag absolut att bli sugen igen och vilja planera för nästa maraton! Så vi får se när nästa maraton blir.  Jag känner mig taggad att fortsätta träna och bli starkare.

Inget är omöjligt!