Är MS-sjukdomen alltid aktiv?

Är MS-sjukdomen alltid aktiv?

Hur vet vi när MS-sjukdomen orsakar skador? Vad händer i hjärnan när du inte har ett skov? Här beskriver vi sambandet mellan vad som händer i hjärnan och hur du mår – det kanske inte är så enkelt som man först tror.

Snabba fakta
  • Det är när MS orsakar skador på det centrala nervsystemet (CNS) som man ibland säger att sjukdomen är "aktiv". Denna aktivitet kan ofta påvisas på en MR-bild, men ibland kan det finnas skador som inte går att se ens med MR. 
  • Följderna vid MS-aktivitet går inte alltid att förutsäga, eftersom den kan ge skador som ackumuleras över tid och som först långt senare ger några symtom. 
  • Om en MR-undersökning inte visar några MS-relaterade skador och du inte har några symtom, kan läkaren säga att sjukdomen för närvarande är "inaktiv".
Är min MS inaktiv?

Det är förstås skönt att du i perioder mår bättre. Men att må bra innebär inte alltid att din MS inte orsakar skador på det centrala nervsystemet (CNS) eller att den faktiskt är inaktiv. Vissa av de MS-relaterade skadorna, eller placken i CNS är direkt kopplade till de olika symtom du drabbas av. Men det kan finnas plack som inte ger upphov till några märkbara symtom och de kallas därför tysta lesioner
Med andra ord kan MS aktivt skada det centrala nervsystemet (CNS) utan att du märker det. Det är bara med hjälp av magnetkameraundersökning som det går att upptäcka tysta lesioner i CNS.
Här beskrivs några upptäckter som gjorts tack vare forskning:

  • Hjärncellskada till följd av MS kan starta innan symtomen uppträder
  • Nivån på den skadande inflammationen som MS ger upphov till är högst hos patienter med tidig skovvis förlöpande MS
  • Hjärnvolymförlust eller hjärnatrofi kan ses hos personer som bara har haft ett enda skov
Om min MS är aktiv, varför känner jag mig okej?

Hjärnan är ett fantastiskt organ och ibland kan den reparera skadorna som orsakas tidigt under MS-förloppet och till och med kompensera för dem genom att utnyttja alternativa reaktionsvägar i hjärnan. Det förklarar varför du ibland mår ganska bra även om sjukdomen orsakar skador på det centrala nervsystemet (CNS). Det förklarar också varför du kan återhämta dig helt från ett skov i de tidiga stadierna av sjukdomen. 
Men när skadorna i det centrala nervsystemet blir större kan hjärnan inte längre kompensera för detta. Det är därför du kanske inte upplever mer permanenta förändringar av din fysiska, känslomässiga och psykiska funktionsförmåga förrän senare i sjukdomsförloppet